HISTORIA

Fra Värdshusets historia av Anders Neraal

Värdshuset har lang historie. Her får du noen glimt.

 

Den første kjente vandringleden gjennom Eda oppstod så tidlig som på 1100tallet, da pilgrimmene sørfra skulle til Nidarosdomen og St.Olav. Denne leden holdt seg i flere hundre år. På 1700-tallet rastet dilegencen på Kungsvägen mellom St. Petersburg, Helsinki, Stockholm og Kristiania (Oslo) her på Edet (Värdshuset) og byttet hester. Kanskje hvilte Carl Michael Bellman her under sin flukt fra Stockholm og kreditorene til Kristiania i 1763.

Bellman röker pipa (på Vita Älgen?), tuschteckning av J.T. Sergel

 

 

 

Våren 1789 vet vi i alle fall at den kjente sør-amerikanske revolusjons-generalen Fransesco De Miranda ble reddet og brakt i sikkerhet her på skyss-stasjonen, etter et bakholdsangrep i Brunskog. Fra Åmotfors ble han skysset til vestkysten, hvor han ble ført med skip til Frankrike og kort tid etter ledet angrepet på Bastillen!

Statue of Francesco de Miranda, Lorenzo Gonzalez, 1977,
Benjamin Franklin Parkway, Philadelphia

Värdshuset moderne historie begynner kort etter at järnbanen mellom Kristiania og Stockholm ble åpnet i 1863. I 1884 ble hotellet slik det i dag står oppført, selv om grunnmuren er mye eldre.

I 1914 brant store deler, og hotelet ble da bygget opp igjen av Kjällarmester Anders Olsson og hans kone fru Johanna Kristina Olsson. I Svenska Turistföreningens Reshandbok, Stockholm, 1923, leser man;

”Åmots hotel och gästgiveri, Åmotsfors (87m) med vackert läge på en höjd vid Nysockensjön med utsikt över vattnet. Nära järnvägsstation. Ölrättigheter i samband med servering av mat. Elektr. ljus, värmledning. Sällskapsrum och läsrum. Post och telegrafadr: Åmotsfors. Rikstel. 6. – Rum för resande.”

Järnvägen och biltrafiken gjorde att under 1920-talet nedlades verksamheten vid skjutsanstalter och skjutsombyten i rask följd. År 1927 var hälften indragna, och 1932 kvarstod endast Åmots gätgiveri och skjutsstation, där sista kontraktet med en entreprenör undertecknades för perioden 1933-1935. I den sista kontraktet – underskrivits av t.f. landsfiskal G. Nörström och Krisitna Plsson den 26. juli 1932, forplikter gästgivaren sig att bestå resande antingen en häst eller en automobil inom en halv timme, eller vinterstid en enspänd släde, mot en skjutslega av kr 3,50 pr mil under tiden från kl. 6 f.m. til kl. 8 e.m. och kr. 4,20 från kl. 8 e.m. till kl. 6 f.m., uten ersättning av staten eller landstinget. Från 1933-1935 förband sig gästgivaren att bestrida skjutsningen kun med en automobil, och hästens dagar var talda. Vid den tiden utbetalades inga statsbidrag til entreprenören.
Anders Olsson drev ”Stora hotelet”, som det da het, fram til slutten av 40-tallet.


Den gamle baktrappen, ca. 1930

Under krigen var svenske soldater forlagt her, for å vokte grensen mot Norge. Anders Neraals pappa var en av de som kom som med toget til Åmotfors-stasjon som flyktninger fra Oslo. Anders’ farmor kom fra Rudsgården.

I 1995 fikk Värdshuset/Stora Hotellet sin nuvarande form. Micke och Marie skapade då Älgen på taket. Det er Mikael Englund själv som har förfärdigat kreaturet i naturlig storlek. Gudfar vid dåpen var Jonas Gardell hvis farfar Torsten Gardell var provinsalläkare i Koppom fra 1924 – 1949. Jonas far Bertil ble född her. Nya Wärmlandstidningen (NWT) berättar;

– Härmed avtäcker jag den vita hästen, sa Jonas Gardell högtidligt, och höjde sitt rödvinsglas i en skål för den vita skapelsen i frigolit och glasfiber uppe på värdshustaket. En kort förvirrad tystnad uppstod innan alla såg buspojkleendet i det Gardellska ansiktet och han rättade sig själv.
– Jag menar förstås den vita älgen. (Elina Waegle-Karleson, NWT 12.01.1995)


Jonas Gardell

Ägare/krögare har varit;

Källarmästare Anders Olsson (1914)

Åmotfors Bruk – Brukshotellet (1951)

Lennart & Stina Rauseus (för Lions Club Eda) (1965)

Sixteen & Lisa Bohlin (1971)

Per Bohlin (1974)

Göran Lunne & Marie (Lunne, Englund) Gustavsson (1987)

Marie Rasmussen & Pär Feldt (1992)

Marie Englund – Mikael (Mikke) Englund (1995)

Helena Håkansson (1997)

Peter Eriksson (1999)

Helena Neraal (2001)